Måndag
Hejhej, hallå bloggen! (ja,jag vet inte)
Jag var sugen på att skriva och Emma brister ut "SKRIV OM LEXIE" så sagt och gjort. Här kommer ett inläggom Lexie.
Det var en gång en lite goldenhund. Ja, hon var alltså väldigt liten för att vara en golden, eller åtminstode så ansågs hon vara det. Jag har mina teorier om att saken är den att hon inteh ar så lång päls än. Men vad kan jag om hundar?
Jag har tidigare i livet träffat på en golden, då mina morföräldrar för några år sedan hade en golen-retriever. Detta var som sagt ett par år sedan och jag minns inte så mycket konkret från denna hund. När mina vänner brast ut sig att de skulle skaffa en goldenhund blev jag glad. Jag var väl en av få som faktiskt blev glada och inte hade några invändningar mot att de skulle skaffa denna lilla varelse.
Nu ett år och ungefär tre månader senare har vi varit med om mycket, både gott och ont. För ett år sedan minns jag att hunden bet både matte och husse, samt att jag själv hade rejäl tur som hade vantar på mig, så att jag slapp bli biten jag också. Inte för att vara den, men jag tror att det kunde gått illa. Hon har haft sina stunder där båda Andreas och Emma hatat henne, men just nu känns det ganska avlägset.
Sedan jag blev arbetslös har jag skaffat mig en ny vana. Varje morgon när Emma öppnar upp dörren till mitt rum får jag alltid en glad hund i ansiktet. när hon hälsat lägger hon sig bredvid mig och vi har våra negna lilla mysmorgon. Ingenting som någon annan får vara med om (eller okej, möjligen Cissi om jag har tur, men oftast vill hon upp snabbt ;) )
Idag spenderade vi ungefär tjugo minuter liggandes på vardagsrumsgolvet, och ja. Vi gjorde ingenting, utan vi bara myste.
För att få fram det jag vill ha sagt. Hunden är inte min. Jag har inte lärt hunden någonting. Men bara att jag får tillbaka all den kärlek jag ger, känner jag ändå att har en liten del av hunden. Trots att jag gentligen inte har någonting med denna hund att göra. Därför ser jag fram emot att flytta ihop med Cissi och Kiara. Genom att ge min kärlek till Kiara vet jag att jag kommer att få så väldigt mycket tillbaka. Det är ändå något charmigt med det.
Jag var sugen på att skriva och Emma brister ut "SKRIV OM LEXIE" så sagt och gjort. Här kommer ett inläggom Lexie.
Det var en gång en lite goldenhund. Ja, hon var alltså väldigt liten för att vara en golden, eller åtminstode så ansågs hon vara det. Jag har mina teorier om att saken är den att hon inteh ar så lång päls än. Men vad kan jag om hundar?
Jag har tidigare i livet träffat på en golden, då mina morföräldrar för några år sedan hade en golen-retriever. Detta var som sagt ett par år sedan och jag minns inte så mycket konkret från denna hund. När mina vänner brast ut sig att de skulle skaffa en goldenhund blev jag glad. Jag var väl en av få som faktiskt blev glada och inte hade några invändningar mot att de skulle skaffa denna lilla varelse.
Nu ett år och ungefär tre månader senare har vi varit med om mycket, både gott och ont. För ett år sedan minns jag att hunden bet både matte och husse, samt att jag själv hade rejäl tur som hade vantar på mig, så att jag slapp bli biten jag också. Inte för att vara den, men jag tror att det kunde gått illa. Hon har haft sina stunder där båda Andreas och Emma hatat henne, men just nu känns det ganska avlägset.
Sedan jag blev arbetslös har jag skaffat mig en ny vana. Varje morgon när Emma öppnar upp dörren till mitt rum får jag alltid en glad hund i ansiktet. när hon hälsat lägger hon sig bredvid mig och vi har våra negna lilla mysmorgon. Ingenting som någon annan får vara med om (eller okej, möjligen Cissi om jag har tur, men oftast vill hon upp snabbt ;) )
Idag spenderade vi ungefär tjugo minuter liggandes på vardagsrumsgolvet, och ja. Vi gjorde ingenting, utan vi bara myste.
För att få fram det jag vill ha sagt. Hunden är inte min. Jag har inte lärt hunden någonting. Men bara att jag får tillbaka all den kärlek jag ger, känner jag ändå att har en liten del av hunden. Trots att jag gentligen inte har någonting med denna hund att göra. Därför ser jag fram emot att flytta ihop med Cissi och Kiara. Genom att ge min kärlek till Kiara vet jag att jag kommer att få så väldigt mycket tillbaka. Det är ändå något charmigt med det.
Kommentarer
Trackback
