Så blev det åter fredag igen, även om skjortan inte är på. Sitter och slökollar lite på tv. Rejält trött efter en lång arbetsvecka.

Sista dagen på jobbet idag. Kändes faktiskt lite vemodigt att ta sig hem, men jag antar att sånt är livet. Jag får väl hoppas på att folket där får rätt, snart sitter jag där i stolarna igen och sorterar dessa tabletter.

Imorgon är det åter hockey igen. Blev inget inlägg igår, men jag var bara så jävla besviken på att Djurgården kastar in handduken så enkelt. Pinsamt är ordet. Hoppas de visar fansen imorgon att det endast var en skitmatch, så att vi inte hamnar nere i skiten igen.

"Låt tankarna styra vad hjärtat känner"

Jahapp, då var det torsdag då. Veckan har gått snabbt. Hann inte skriva igår. Jag och mon bror var på Oleareys (stavningen där?) och såg säsongsavslutningen av Telge Standup. Al Pitcher körde, och han var som väntat riktigt javäla skitrolig. Verkligen värt att se killen om man vill skratta lite.

Imorgon är det fredag. Dessa härliga fredagar. Sista dagen på jobbet för mig. Känns faktiskt konstigt. Känns som att det var typ förra veckan jag började där, men det var snart åtta månader sedan. Har gått sjukt snabbt.

Ikväll spelar Djurgården för första gången på ett par dagar. Det vill säga första matchen sen jag skaffade denna blogg. Jumbon Karlskrona borta. Det är en match som ska sluta med tre pinnar, men Djurgården om något lag bör vid detta tillfälle ha lärt sig att inte underskatta de så kallade "bröllagen". Jag återkommer väl ikväll vid seger... Eller ja, det lär väl bli ett argt inlägg vid eventuell förlust. Haha, jag känner nog mig själv ändå.

"It turned my whole world around. I kind of liked it."

Det sägs att tisdagar är den tyngsta dagen. Jag är beredd att hålla med om det. Trots att jag sovit hela sju timmar inatt så kände jag mig faktiskt piggare igår när jag endast fick två och en halv. Jaja.

Jag måste få det sagt att jag känner mig ganska rejält stabilare idag. Någonstans inom mig vet jag att det kommer att lösa sig. Det kommer inte bli enkelt att hitta ett nytt jobb, men det är långt till pensionen. Som min bästa vän en gång för många år sedan sa "motgång kräver medgång".

Nu ska jag försöka mig på att få igång ett spel. Hoppas det fungerar, då blir jag ännu lite gladare!

"We won't fade into darkness"

Efter att först ha somnat vid halv tolv vaknade jag när klockan stod på 01:49. Sedan dess har jag legat vaken och försökt sova. 05:24 gav jag upp. Tänkte att jag tar lite tid till att faktiskt äta en rejäl frukost istället innan jobbet börjar vid sex.

Sen jag vaknade har jag legat och funderat. Förmodligen därför jag inte kunnat sova. Jag har kommit fram till flertalet saker. Efter att ha varit inne och kollat på antal sökande till högskolelinjerna jag vill in på är det nog tyvärr bara att glömma högskolan även denna termin.

Jag kom också fram till att jag saknar mina föräldrar väldigt mycket. Därför blir det förmodligen en tripp hem till Nykvarn och bo där denna vecka. Mest för att jag förmodligen behöver komma på lite andra tankar.

Det jag dock är mest orolig för är att jag på fredag eftermiddag blir arbetslös. Jag har varit i den sitsen förut, och den kan ha varit bland det värsta jag någonsin gjort. Att inte känna sig önskad och stundtals värdelös. Kanske inte det bästa om man som jag, är född med landets kanske sämsta självförtroende. Det är liksom som att det sätter sig som en sten. Det är alltså ingen liten sten jag pratar om. Det känns som att jag väger typ tjugo kilo extra. Jag brukar funka så att om jag får öppna mig för någon och kanske släppa lite tårar så brukar allting kännas så mycket lättare. Att bryta ihop och komma igen. Nu är det tyvärr inte så lätt som det låter. Någonstans inom mig finns en mental spärr. En spärr som hindrar mig från att visa mig svag. Att skriva att jag är nere och att sen faktiskt kunna visa det är för mig extremt svårt, eftersom att jag alltid vill tillfredsställa alla i min närhet. I själva verket är jag nog rädd för att bli arbetslös. Förmodligen för att jag vet hur jag själv mådde senast. Sen allt det här med facket, och att man ska skriva in sig i arbetsförmedlingen. Känns som att det är mycket jobb för väldigt lite.

Folk brukar ha svårt att undvika att bryta ihop och komma igen. Jag har svårt att faktiskt bryta ihop och komma igen. Tror dock det skulle fungera.

Jaja, nu ska jag dricka upp min Oboy (ja, jag är fem år mentalt), käka upp min smörgås med leverpastej och ost (Tack Emma för ett av de godaste bröd jag ätit), sen blir det att pussa massor på flickvännen innan jag åker och jobbar av min sista måndag, sen börjar hon sitt monsterschema så det gäller att passa på medans man kan.

Okej, jag vet att jag tidigare sagt att jag inte ska haka på trenden med blogg, men efter att ha tänkt ett tag så sitter jag nu här och pillar på mitt första inlägg.

För er som hittar denna blogg säger jag bara grattis. Du har kommit till bloggen om mitt liv. Jag påstår inte att det kommer att vara speciellt intressant, men jag kommer iallafall att skrivas om mina tankar och funderingar.

Jag ser mig själv som en funderare. Jag brukar säga att jag har två olika sidor, en sida där jag är ganska icke allvarlig och en sida där jag är en djup funderare och blir något deprimerad. Två sidor som ni förmodligen kommer att få reda på i en salig blandning.

Det lär också bli en hel del hockeysnack då mitt liv till stora delar är belagt åt hockey, eller ja, idrott överlag.

Så ja, nu kommer här alltså att få läsa om mina tankar om livet, sport och lite allt möjligt.

"Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp"