Morgonblogg
Efter att först ha somnat vid halv tolv vaknade jag när klockan stod på 01:49. Sedan dess har jag legat vaken och försökt sova. 05:24 gav jag upp. Tänkte att jag tar lite tid till att faktiskt äta en rejäl frukost istället innan jobbet börjar vid sex.
Sen jag vaknade har jag legat och funderat. Förmodligen därför jag inte kunnat sova. Jag har kommit fram till flertalet saker. Efter att ha varit inne och kollat på antal sökande till högskolelinjerna jag vill in på är det nog tyvärr bara att glömma högskolan även denna termin.
Jag kom också fram till att jag saknar mina föräldrar väldigt mycket. Därför blir det förmodligen en tripp hem till Nykvarn och bo där denna vecka. Mest för att jag förmodligen behöver komma på lite andra tankar.
Det jag dock är mest orolig för är att jag på fredag eftermiddag blir arbetslös. Jag har varit i den sitsen förut, och den kan ha varit bland det värsta jag någonsin gjort. Att inte känna sig önskad och stundtals värdelös. Kanske inte det bästa om man som jag, är född med landets kanske sämsta självförtroende. Det är liksom som att det sätter sig som en sten. Det är alltså ingen liten sten jag pratar om. Det känns som att jag väger typ tjugo kilo extra. Jag brukar funka så att om jag får öppna mig för någon och kanske släppa lite tårar så brukar allting kännas så mycket lättare. Att bryta ihop och komma igen. Nu är det tyvärr inte så lätt som det låter. Någonstans inom mig finns en mental spärr. En spärr som hindrar mig från att visa mig svag. Att skriva att jag är nere och att sen faktiskt kunna visa det är för mig extremt svårt, eftersom att jag alltid vill tillfredsställa alla i min närhet. I själva verket är jag nog rädd för att bli arbetslös. Förmodligen för att jag vet hur jag själv mådde senast. Sen allt det här med facket, och att man ska skriva in sig i arbetsförmedlingen. Känns som att det är mycket jobb för väldigt lite.
Folk brukar ha svårt att undvika att bryta ihop och komma igen. Jag har svårt att faktiskt bryta ihop och komma igen. Tror dock det skulle fungera.
Jaja, nu ska jag dricka upp min Oboy (ja, jag är fem år mentalt), käka upp min smörgås med leverpastej och ost (Tack Emma för ett av de godaste bröd jag ätit), sen blir det att pussa massor på flickvännen innan jag åker och jobbar av min sista måndag, sen börjar hon sitt monsterschema så det gäller att passa på medans man kan.
Sen jag vaknade har jag legat och funderat. Förmodligen därför jag inte kunnat sova. Jag har kommit fram till flertalet saker. Efter att ha varit inne och kollat på antal sökande till högskolelinjerna jag vill in på är det nog tyvärr bara att glömma högskolan även denna termin.
Jag kom också fram till att jag saknar mina föräldrar väldigt mycket. Därför blir det förmodligen en tripp hem till Nykvarn och bo där denna vecka. Mest för att jag förmodligen behöver komma på lite andra tankar.
Det jag dock är mest orolig för är att jag på fredag eftermiddag blir arbetslös. Jag har varit i den sitsen förut, och den kan ha varit bland det värsta jag någonsin gjort. Att inte känna sig önskad och stundtals värdelös. Kanske inte det bästa om man som jag, är född med landets kanske sämsta självförtroende. Det är liksom som att det sätter sig som en sten. Det är alltså ingen liten sten jag pratar om. Det känns som att jag väger typ tjugo kilo extra. Jag brukar funka så att om jag får öppna mig för någon och kanske släppa lite tårar så brukar allting kännas så mycket lättare. Att bryta ihop och komma igen. Nu är det tyvärr inte så lätt som det låter. Någonstans inom mig finns en mental spärr. En spärr som hindrar mig från att visa mig svag. Att skriva att jag är nere och att sen faktiskt kunna visa det är för mig extremt svårt, eftersom att jag alltid vill tillfredsställa alla i min närhet. I själva verket är jag nog rädd för att bli arbetslös. Förmodligen för att jag vet hur jag själv mådde senast. Sen allt det här med facket, och att man ska skriva in sig i arbetsförmedlingen. Känns som att det är mycket jobb för väldigt lite.
Folk brukar ha svårt att undvika att bryta ihop och komma igen. Jag har svårt att faktiskt bryta ihop och komma igen. Tror dock det skulle fungera.
Jaja, nu ska jag dricka upp min Oboy (ja, jag är fem år mentalt), käka upp min smörgås med leverpastej och ost (Tack Emma för ett av de godaste bröd jag ätit), sen blir det att pussa massor på flickvännen innan jag åker och jobbar av min sista måndag, sen börjar hon sitt monsterschema så det gäller att passa på medans man kan.
Kommentarer
Trackback
